så idag är min första arbetslösa dag. har nu en tid framför mig som är oklar. 

hade tänkt att jag skulle ta tag i en massa ouppklarade saker idag. men nu är klockan snart 15.00 och jag har.... 

hm, låt mig tänka lite...inte gjort ett piss! men vad gör det? imorgon är en ny dag. eller, vänta. jag ska inte skjuta upp saker till morgondagen som jag kan skjuta upp till i övermorgon. 

 

 

NU: fortsätta med allt viktigt jag gör framför tv:n.

jag lever i min egna lilla bubbla där jag alltid tror det bästa om andra. där jag tror att vi tillsammans kan skapa fred. där jag tror att vi människor hjälper varandra till en bättre värld. där jag tror att vi aldrig vill skada någon annan. 

igår trampade jag ner i en brunn och stukade foten. pladask så låg jag på rygg, skrikandes som en treåring av smärta. då kom en kille utspringandes till mig. och tack till dig. även fast du egentligen inte gjorde någonting (eftersom jag var envis och inte tog emot hjälp) så var det faktiskt din tanke som fick mig att lyfta från marken. bara av att du visade omtanke kunde jag gå vidare. så tack till dig. 

och sådan är jag. jag lever i min egna lilla bubbla där jag alltid tror det bästa om andra - där jag tror att alla vill hjälpa andra, utan baktanke eller egen vinning.

hur många gånger har man bestämt sig för att börja blogga? och hur många gånger har man bestämt sig för att sluta också? 

 

varför inte försöka en gång till då? 

 

 

 

 

 

känner ungefär precis som bilden visar. tusen tankar, men samtidigt så glad. snart, snart, snart gör jag skillnad. awesome!!!

du, ni, alla. detta håller inte. skaffa twitter och följ mig istället. där händer det i alla fall saker.

kollar studentklänning och mössa/taggad tjej

saknar ni skön musik i höstmörkret?

 

följ då min 3 steg enkla förklaring.

1.  starta spotify

2. sök på Johan Alander

 

 

 

mitt sista höstlov har sprungit iväg. jag har mest bara hunnit jobba. så frågan är: finns det möjlighet till bytesrätt?

 

en tur till västerås hann jag i alla fall. där bor ju min kära vän nu för tiden, alldeles för långt borta...

.

 

ännu en vimmelbild på mig... jag är snart stammis på strömpis. 

och så kommer en bild på kenya in i mitt i allt. och förklaringen är enkel. för kenya har kommit in i mitt liv. Sara och mitt projektarbete har blivit mer än bara ord. vi ska till kenya i januari och göra skillnad. 

jag har blivit kär i underbara hundvalpar och snackar massa strunt med caroline. 

har även hunnit bakat ihop halloweenmuffins. 

 

jag oroar mig över pengar och att inte har rätt kläder på mig. och så igår på radion hörde jag att 3 personer dog i polen i helgen. de frös ihjäl. jag känner mig så smutsig, så ful och så fel.

jag har hört att man bara lever en gång. och att livet inte är rättvist. men så här orättvist...?

 

 

match, korgen, födelsedagsfirande, kollat innebandy, tränat, plugg, plugg, plugg....

 

tur att man är typ (varför kan lärare aldrig bara säga ledig?) är ledig imorgon. 

 

fick förfrågan om jag är en utav finalisterna i x factor (det var innan jag var uppe på schlagergolvet och sjöng som en tok till Carola), tog mod till mig och lättade lite på mitt ♥,  såg nya sider.

 

berättade en sjuk sak för en klasskamrat under fredagskvällen, idag fick jag höra att allt hon kom ihåg från i fredags var att jag var snygg. jag måste ha varit sjuuuukt snygg! 

åkte längre norröver idag. där fick man skåda snö. blev så varm i hjärtat och nästan tårögd.

 

och en lite snabbis fråga jag inte riktigt kan sluta tänka på:

jag vill inte sitta hemma i några veckor och vänta på brev från polisen. för jag menar, jag hann väl bromsa? eller, alltså så fort gick det ju inte... PANIK!

...var morgon då solen går upp. 

 

natur och friluftslivskursen har bara överraskat. för några veckor sedan var det segelflygning, i torsdags blev det vandring och tältning.