det blir bättre

Idag när jag steg på bussen var den väldigt full. I vanliga fall skulle jag bli oxtokig eftersom det är väldigt drygt att stå upp men sen såg jag att bussen var full av barn. Åh, man kan inte vara arg på barn. Jag hittade tur nog en plats väldigt långt bak och precis bakom mig satt det två tjejer som nog gick i 1:an. Jag hade ett leende på läpparan hela vägen hem eftersom tjejerna bakom mig började sjunga. 
Det lät inte fult.
Det lät inte fint. 
Det lät inte dåligt.
Det lät inte bra. 
Det lät inte hemskt. 
Det lät bara väldigt gulligt.

Tänk om man fick vara barn en gång till, vad enkelt allt skulle vara... :)


NU: Hilla på ingång. Myys!