det blir bättre

 

ännu en vimmelbild på mig... jag är snart stammis på strömpis. 

och så kommer en bild på kenya in i mitt i allt. och förklaringen är enkel. för kenya har kommit in i mitt liv. Sara och mitt projektarbete har blivit mer än bara ord. vi ska till kenya i januari och göra skillnad. 

jag har blivit kär i underbara hundvalpar och snackar massa strunt med caroline. 

har även hunnit bakat ihop halloweenmuffins. 

 

jag oroar mig över pengar och att inte har rätt kläder på mig. och så igår på radion hörde jag att 3 personer dog i polen i helgen. de frös ihjäl. jag känner mig så smutsig, så ful och så fel.

jag har hört att man bara lever en gång. och att livet inte är rättvist. men så här orättvist...?

 

 

match, korgen, födelsedagsfirande, kollat innebandy, tränat, plugg, plugg, plugg....

 

tur att man är typ (varför kan lärare aldrig bara säga ledig?) är ledig imorgon. 

1. varför står det "Karlsborg -Sveriges reservhuvudstad"? jag menar, de har ju inte ens statoil. där vinner ju till och med nora!

 

2. Varför har IKEA tagit från julpynten? halva oktober har ju inte ens gått.

 

3. Varför dömer VI (här ingår även jag)? hen skulle ju kunna passa oss alla. visst är det lite ovant, men om folk mår bättre av det... ibland tänker vi lite för mycket på oss själva.

hade en livad diskussion idag slutade med att min motståndare uttalar sig nöjt: hon är han och han är hon, därför ska vi kalla dem hen. neej, nu jävlar blev det helfel.

 

fick förfrågan om jag är en utav finalisterna i x factor (det var innan jag var uppe på schlagergolvet och sjöng som en tok till Carola), tog mod till mig och lättade lite på mitt ♥,  såg nya sider.

 

berättade en sjuk sak för en klasskamrat under fredagskvällen, idag fick jag höra att allt hon kom ihåg från i fredags var att jag var snygg. jag måste ha varit sjuuuukt snygg! 

åkte längre norröver idag. där fick man skåda snö. blev så varm i hjärtat och nästan tårögd.

 

och en lite snabbis fråga jag inte riktigt kan sluta tänka på:

jag vill inte sitta hemma i några veckor och vänta på brev från polisen. för jag menar, jag hann väl bromsa? eller, alltså så fort gick det ju inte... PANIK!

...var morgon då solen går upp. 

 

natur och friluftslivskursen har bara överraskat. för några veckor sedan var det segelflygning, i torsdags blev det vandring och tältning. 

 

Jag kan inte säga att jag har dålig självkänsla. Men, när det kommer till engelska är jag en helt annan person. Jag har alltid tyckt att jag är liiite sämre än alla andra. Alltid tyckt att mitt uttal är liiite fulare. Alltid tyckt att jag lika gärna kan vara tyst.

 

I 1:an på gymnasiet var jag livrädd inför varje lektion. Efter halva läsåret fick jag min räddare, per! Ny lärare som fanns där för mig. På riktigt. Han gav mig tid att växa, möjligheten att göra det på mitt sätt. Och han gjorde mig så mycket bättre. Så nu i 3:an valde jag engelska C med självkänslan att jag skulle klara det. Då fick vi ny lärare och jag var tillbaka på ruta 1.

 

Engelska C handlar om att våga prata, men varjre gång jag öppnar munnen ångrar jag mig. För folk runtomkring kommer kommentera, folk runtomkring kommer skratta. Det vet jag, för de har de redan gjort. Idagens läge är det alltså mina klasskompisar som ger mig mitt betyg, genom att ta min självkänsla.  HEJ G!    betyget G är inge fel, men det är fel när man kan bättre.

 

Med detta menar jag att: GE FAN I ATT TRYCKA NER VARANDRA! (det är ju inte kul för någon egentligen)