det blir bättre

Jag kan inte säga att jag har dålig självkänsla. Men, när det kommer till engelska är jag en helt annan person. Jag har alltid tyckt att jag är liiite sämre än alla andra. Alltid tyckt att mitt uttal är liiite fulare. Alltid tyckt att jag lika gärna kan vara tyst.

 

I 1:an på gymnasiet var jag livrädd inför varje lektion. Efter halva läsåret fick jag min räddare, per! Ny lärare som fanns där för mig. På riktigt. Han gav mig tid att växa, möjligheten att göra det på mitt sätt. Och han gjorde mig så mycket bättre. Så nu i 3:an valde jag engelska C med självkänslan att jag skulle klara det. Då fick vi ny lärare och jag var tillbaka på ruta 1.

 

Engelska C handlar om att våga prata, men varjre gång jag öppnar munnen ångrar jag mig. För folk runtomkring kommer kommentera, folk runtomkring kommer skratta. Det vet jag, för de har de redan gjort. Idagens läge är det alltså mina klasskompisar som ger mig mitt betyg, genom att ta min självkänsla.  HEJ G!    betyget G är inge fel, men det är fel när man kan bättre.

 

Med detta menar jag att: GE FAN I ATT TRYCKA NER VARANDRA! (det är ju inte kul för någon egentligen)